Vatten löser till sist upp den allra hårdast ingrodda smuts (gammalt husmorsordspråk).

(Och fungerar inte det så finns det T-sprit).

Eftersom manligheten är konstruerad (i den mån den är det; för mig), blir den långt mer innestängande och begränsande än om den fanns som essens; som något grundläggande, ”naturligt”. En konstruktion måste konstrueras och följas, och kan inte i grunden frångås, för då är den inte, den dekonstrueras. Något icke konstruerat hade kunnat frångås och till och med ignoreras; det hade gått att hålla sig helt fritt till, dess existens hade i vilket fall inte påverkats av det.

(Detta apropå delvis frågan om vilket av det konstruktivistiska kontra det essentialistiska synsättet som medför värst konsekvenser, men mest apropå egna funderingar om varför mitt liv blir så svårt så fort jag på något sätt räknar mig som tillhörande hankön).

Pedikyr: manikyr utförd ofrivilligt på små barn.

Nu ska vi läsa!

Mor är rar.
Far åt helvete.

(kräver delvis en viss kulturell (och intertextuell) referens för att kunna tolkas)

Dagens ord: Janne Loffe Carlsson-maskulinitet ([-e't] s. -en, även Janne Loffe Carlsson-manlighet (-en)).

Ser återigen på nyheterna, denna gången att modsen vill att EU:s handelsrestriktioner mot snus ska upphävas. Det är ju ganska fult, som så många gånger annars när modsen och EU är inblandade, att övriga europeiska länder inte ska få bestämma själva över ifall de vill tillåta import av hälsofarliga produkter eller inte.

Det talas om ”handelshinder”, och motivet till att fler ickenordiska européer ska få möjlighet att få munhålecancer och magproblem heter snöd vinning.

”Vem leder i debatten?” undrar de på TV och syftar på en pågående partiledardebatt i samma kanal mellan riksdagsdinosaurioerna.

Seriöst, vem sjutton bryr sig egentligen? Finns det någon som verkligen beslutar vilket parti utifrån hur företrädarna klarar sig i en TV-debatt? ”Göran Hägglund är elokvent och hade en snygg slips, så jag tror jag ska rösta på Kristdemokraterna.” Det är ju sorgligt i så fall.

Jag kan i alla fall verkligen inte förstå det. Man kan ju tänka sig någon långsökt variant att väldigt oinsatta väljare får reda på sakfrågor genom vad partiledarna säger i debatten. Men dessa har ju platt intet värde. Sakfrågorna presenteras från en retoriskt fördelaktig vinkel, och säger sällan något om den bakomliggande ideologin och övergripande målsättningen för samhället, som ändå är det fundamentalt viktiga. Är man annat än bara röstboskap borde alltså fjantiga TV-debatter inte spela någon direkt roll för ens val av parti, möjligen inom-ideologiskt, men rimligen inte annars.

Sedan är det förstås en annan sak att alla större riksdagspartier i praktiken nästan företräder en och samma ideologi, även om det finns grader i helvetet.

Jägarfrågan

Den svenska jägarstammen verkar helt klart vara alldeles för stor. Jägarna önskar fler bytesdjur inom rovdjursstammen än vad som egentligen finns att tillgå. Jag menar inte att lägga någon skuld på jägarna eller utmåla dem som onda eller hemska; de handlar bara på instinkt och gör vad de måste göra för att överleva. Oförmågan att se till annat än sina egna omedelbara behov beror hos jägarna inte på inavel, beståndet är många gånger större än vad som skulle innebära en risk för genetisk utarmning. Detta är kognitiva egenskaper som ligger nedärvda bland jägarnas instinkter, och bara en evolutionär anpassning till de miljömässiga villkor deras hobby ställer.

Det står hur som helst klart att den svenska jägarstammen behöver decimeras, för att hålla antalet jägare på hållbara nivåer. Frågan är bara vilken kontrollmetod som är den lämpligaste.

Halvt lyckad eller halvt misslyckad jämställdhetspolitik?

It was on the news this mroing.. eller snarare ikväll (drygt 2:30 in, för att vara exakt), att regeringen stoppar systemet med positiv särbehandlingen (eller diskrimineringen; ett i grunden neutralt ord) vid intaget till universitets- och högskoleutbildningar*.

Den positiva särbehandlingen (tillämpades på ”två av tre högskolor” enligt svenska Wikipedia, och) gick som jag förstår till så att när två eller fler annars likvärdiga sökande konkurrerade om en utbildningsplats, prioriterades den eller de med ett för utbildningen underrepresenterat kön.

Anledningen uppgavs enligt nyheterna vara att politiken hade misslyckats, eftersom ”det nu nästan bara är kvinnor som utestängs från utbildningar, på grund av sitt kön”.

Om jag då förstår det rätt, har alltså den positiva särbehandlingen lett till att fler män kommit in på utbildningar som annars varit kvinnodominerande. Givet att det att det finns en betydande andel av båda könen som utövar varje typ av yrke är viktigt för jämställdheten (vilket är en annan diskussion, jag skulle svara ”ja” på den frågan**; det är i sig kanske inte större jämställdhet, men borde gynna större jämställdhet i möjligheter till yrkseval.); hur är det då ett misslyckande?

Det är förstås inte så bra ifall det är så att det knappt haft någon effekt vad gäller mängden kvinnor på mansdominerade utbildningar. Kanske antyder det att det finns en större tröghet i förändring åt det hållet (å ena sidan förlorar visst yrken då kvinnor släpps in i status, å andra sidan kan man tänka sig att det är mer stigmatiserande för en man att ha ett ”kvinnoyrke” än tvärtom; de ”manliga” aktiviteterna ger status, de ”kvinnliga” berövar), och detta kanske anger att andra eller fler åtgärder behövs, men även om det misslyckats på den punkten så verkar det ju faktiskt ha bidragit till en jämnare fördelning på den andra. Ifall det då är att ses som ett halvt misslyckande eller en halv framgång är väl en definitionsfråga, men det borde vara svårt att se en sådan politik som helt misslyckad.

PS. Regeringens högskole- och forskningsministern har själv yttrat sig om beslutet i en mindre publikation inom den så kallade gammalmedian. Jag har själv inte hunnit mer än att läsa ingressen, men kanske kan artikeln kasta nytt ljus över frågan. DS.

Noter:

*skillnaden mellan universitet och högskola verkar de lärde tvista om. Jag har inte på sistone forskat vidare i det, men om jag minns rätt är enkom tekniska högre skolor ofta just ”högskolor”, medan ett mindre antal skolor kallar sig ”universitet”. Det har förstås någonstans med status och även delvis ålder att göra, och om jag spekulerar lite skulle jag kunna tänka mej att det har med utbudet av fakulteter att göra. Att det innehåller en viss, säkert traditionellt definierad, uppsättning av discipliner.

**Kanske man då snarare associerar till jämlikhet än bara jämställdhet, men det är en tredje diskussion

Mikromotion

Vilken tur att jag mest sitter framför datorn på dagarna, och inte ser på TV så mycket.

(För att bonusblogga lite kan jag lägga till att jag tror och härmed officiellt kan förutspå att TV nog lär komma att bli ganska ute i en.. i alla fall inte allt för avlägsen framtid. Konkurrensen från datorbaserade medier (inklusive texter) är uppenbar. Fast man vet ju heller aldrig vad det kommer få för roll, det måste ju inte dö ut trots allt, tänk på tidningar och radio, LP-skivorna och posten.. och än sålänge CD-skivor och tja.. kassettband likväl som VHS är väl relativt dött, men inte helt, än, ändå.)

(Bonustillägg 2: Vissa verkar av kommentarerna att döma faktiskt seriöst verka tro att studien säger att det att sitta vid datorn skulle vara bättre.. konstigt att inga undersökningar pekar på att intelligensen hos internetkommentatorer är lägre än genomsnittet? Eller är det?)