Ett första inlägg…

Det har väl blivit dags för den här sagan att ta sin början.

Det var en gång en tjej som levde inuti en kille. Vi kan kalla henne Embla…

Det är jag som är Embla och jag tänkte skriva i den här bloggen om mitt liv som transsexuell tjej, före utredning än så länge, till och med före säkerhet och beslut. Här tänkte jag skriva, egentligen mest för min egen skull, även om det är så svårt, reflektioner och tankar om mitt liv, om hela könsidentitetsgrejen, om mina vänner, intressen, saker som gör mig engagerad. Säkert kommer jag lägga in lite roligt trams som jag gillar någon gång då och då också, det kan jag nog inte undvika. Bloggen kommer alltså handla om stort och smått, men ha mig som tema. :)

Något som kan bli svårt, som är svårt i allmänhet, är nog att ha ett balans i mitt ”uttryck”, mitt sätt att skriva, min underton och min stil. Jag har en helt egen stil redan, som inte alls är direkt kvinnlig; begränsad till en mer manlig känsla, ibland på ett instängt sätt, och ibland på ett sätt som jag egentligen inte känner mej begränsad av, mer könlöst. Att när jag nu skriver som Embla vilja få uttrycka mej mer tjejigt, medvetet uppträda och formulera mig med en mer tjejig känsla (vad i hela friden det egentligen innebär, men man får ändå ett intuitivt intryck när man läser, eller i alla fall skriver det. Hade jag slängt in massa kortfattade meningar med svordomar, tekniskt och sakligt formulerade, så hade det ju kunnat fylla ett syfte, men visst hade det gett en känsla av ett maskulint uttryck?) är något jag såklart vill, samtidigt som jag gärna vill kombinera det med mitt mer vanliga könlösa uttryck, som verkligen är jag, en tjejs (?) fast inte så kvinnligt markerat. Tes, antites och syntes, för att tala med Marx, ni vet. Jag skall alltså syntetisera mitt uttryck, så småningom (…?).

Till syvende och sist tror jag inte det kommer innebära någon egentlig motsättning. Det känns ändå viktigt för mig att få öva och prova min kvinnlighet, samtidigt som jag såklart inte vill vara revisionist och liksom överge även det gamla som är bra.

Men gör det något egentligen, varför måste man vara feg? Man kan väl lika väl prova något helt nytt, det kanske är bättre..? Förmodligen kommer jag göra både och.

Väl mött igen, kära läsare och läsarinnor.