Lättsmälta trivialiteter och motbjudande slutsatser

Det blir tyvärr inget mer djuplodande inlägg i dag heller, tror jag, jag skriver mest för att peppa mig själv att ta tag i tentaskrivandet, som samtidigt är en av orsakerna till att jag inte kommer orka skriva och gå in på något djupare. Jag har varit hyperstressad över denna hemtentan, eftersom den är ganska svår, och jag inte lyckats motivera mig att göra något på den. Eller, jo, jag har satt igång, men har inte alls kommit så långt som jag egentligen helst borde. Så urvattnat det känns som att mina svar kommer bli kommer det också vara svårt att få VG på den, om jag nu klarar G, och det känns liksom lite tråkigt. Fast det är samtidigt kanske att ha för höga prestationskrav, jag har kanske inte möjlighet att göra bättre just nu.

Igår var jag så trött och stressad att jag inte brydde mig om att skriva (ja, jag vet, det är vad vi när vi läste psykologi lärde oss kan kallas dysfunctional coping. De andra varianterna är emotionsfokuserad coping (kvinnligt de luxe) och problemfokuserad coping (manligt de luxe). Hur som helst är det inte särskilt praktiskt.) Idag ska jag nog lyckas ta mig samman ändå, det är inte så svårt egentligen, men det finns två problem med den första uppgiften (minst): jag verkar inte ha så mycket att reflektera kring den att svaret skulle gå att ses som särskilt genomtänkt eller bra, och så har jag varit dum nog att ta ett ämne som jag stundtals känner är lite motbjudande att skriva om. Jag försöker analysera (diskutera) om prostitution är moraliskt problematiskt utifrån ett par av moralteorierna vi gått igenom under kursens gång (i enlighet med frågeställningen, bara ämnet är valfritt). Och usch, jag vill ju egentligen inte försvara prostitution alls, till syvende och sist verkar det ganska sorgligt. ”Bu för prostitution!”, hade kanske en emotivist sagt (eller förstås inte, han hade sagt ”Prostitution är dåligt!” men den insatte förstår det dåliga skämtet). Men frågan är om det finns goda skäl att tycka att det är moraliskt fel, och det som gjorde att jag tyckte det verkade roligt att välja var att många verkar ta det för självklart att det på något sätt är moraliskt fel, utan att det finns något uppenbart skäl att se det så.

Jag kanske kommer fram till att jag själv inte heller ser det som att det finns något skäl att säga att det inte skulle vara moraliskt tillåtet att sälja sex, förmodligen kommer jag (paradoxalt nog) också komma fram till att jag tycker att det är mer moraliskt tvivelaktigt, kanske generellt moraliskt fel, att köpa sex. Och det känns ändå lite äckligt och motbjudande att komma fram till att det inte är mer fel än så, men det är inte alls otänkbart att det är så jag upplever att man får se det. Och det känns inte alls kul, jag ville inte gå så långt i min konventionskritik, egentligen. Det positiva är att man kommer ifrån ett fördömande eller klandrande av de som på olika sätt säljer sex, det känns kontraproduktivt och bara taskigt, minst lika motbjudande som att försvara prostitution. Men som utilitaristerna menar, allt moraliskt fel är inte klandervärt, så det behöver man inte göra även om man skulle se prostitution som något moraliskt felaktigt. På samma sätt behöver man inte förbjuda säljande av sex även om det är moraliskt fel, att förbjuda det kanske leder till moraliskt sämre konsekvenser än att tillåta det (vilket är ett konsekvensetiskt resonemang). Även om man kan se det som moraliskt tillåtet att sälja sex, innebär det inte heller å andra sidan att man rekommenderar prostitution, eller att man tror att en fullkomlig legalisering av sexköp- och säljande (det är nog bra som det är nu) skulle vara bra. Inte heller innebär det att det att köpa sex måste ses som moraliskt tillåtet.

Något som också är väldigt konstigt och intressant i allmänhet med frågan är vad man tycker om produktion av pornografi. Om det är moraliskt oproblematiskt att ta emot pengar för att ha sex med någon framför en kamera, varför skulle det bli moraliskt problematiskt när kameran inte är där? Det tillhör också den allmänna moralens självmotsägelser, eller kvällstidningsåsikternas dubbelmoral.

Men med alla de poängerna gjorda, det känns inte riktigt bra att försvara prostitution, vare sig det rimligast är moraliskt tillåtet eller inte.

Nattliga funderingar

Sitter vaken och kan inte sova, och då tänkte jag att jag lika väl kan försöka skriva ett blogginlägg. Jag är återigen och fortfarande hemma hos mamma, och jag känner mig sådär märkligt känslolös och försvunnen, liksom tom. Jag vet inte vad jag känner för eller vad jag vill, direkt, och jag fattar inte varför det måste bli såhär jämt? Jag försöker att undvika det, men varje gång jag kommer hem till min lägenhet igen känner jag som att jag kan slappna av och bara vara, vara ifred och vara mig själv.

Det kanske är hela grejen, det kanske är det jag behöver vara, och utan det så skulle inte problemet vara helt löst någonsin. Men det borde kunna bli bättre, eller; om det inte är det som är hela problemet, vad är problematiskt då? Mormor bor i vårt hus också, och hon är påfrestande för hon är en väldigt jobbig, inte psykiskt balanserad, person (hon har alltid varit sådan mer eller mindre). Hennes humör går ut antingen direkt över mig, eller går ut över mamma och påverkar hennes humör, vilket går ut över mig. Vi brukar resonera som att det mest är jobbigt för mamma, eftersom hon står närmast och att det är hon mormor brukar rikta sin agression emot i första hand, men ser man det så så kan man ju påstå att det är värst för mig. Det var tänkt lite skämtsamt från början, men det verkar ju inte precis konstigt ändå att säga att det är nästan lika jobbigt för mig som för henne, eller i alla fall inte så väldigt mycket mindre jobbigt. Jag antar att det påverkar mig lite mer än jag räknat med, även om jag länge trott att det nog påverkar mig i hög grad också.

Sedan är det kanske det att jag inte kommit ut på riktigt än, men jag börjar misströsta och undra om det skulle ändra på så mycket. Sedan vet jag inte hur jag skulle förhålla mig till mamma om jag kom ut som tjej, hon kan liksom vara klängig och påträngande och jag känner som att det att vara i killroll i alla fall skyddar mig lite mot att bli väldigt indragen som ett sorts sällskap åt henne. Jag är rädd att den rollen därför är svår att släppa inför henne, förstås också för att sättet man umgås på är så invant och är jättesvårt att motarbeta. Jag vet heller inte hur det hade varit och hur jag hade mått av att bli öppen som tjej inför henne, kanske skulle jag må sämre av det.. eller kanske ändå inte, det låter lite konstigt, då skulle jag förmodligen få lättare att säga ifrån när jag känner för det, på det sätt som jag faktiskt känner för. Kan man hoppas.

Samtidigt vet hon att det är något, jag klär mig alltmer tjejigt för jag försöker vara på ett sätt som jag trivs med, och hon tvättar redan mina tjejkläder och trosor. Och häromveckan kom hon hem när jag satt i köket i en sorts linné och.. sånadär tighta byxor, vad heter dom nu? Kommer jag såklart inte på, men i alla fall, en definitivt tjejig outfit, det sa hon inte ett ord om, men jag kände mig obekväm. Kändes liksom lite trots allt som att hon fick se något som jag liksom inte riktigt ville ge henne, inte för att det inte kändes genuint bra, utan för att jag ville ha det för mig själv hellre, jag hade liksom ingen lust att ge henne det förtroendet, det skulle känts som en sorts gåva (det brukar kännas så när jag kommer ut, på något sätt, jag gör det helst till personer jag tycker om, som ett förtroende, vilket väl inte är så konstigt att jag ser som en liten hjärtegåva?).

Apropå genuint så känns väl inte killrollen jag har inför henne, även om den uppkommer av nöd, och hennes förväntningar, särskilt genuin. Det är kanske just den som gör att jag känner mig så tom och innehållslös nu, och kanske därför jag inte kan sova. Men hur ska man få slut på det? Jag vet inte om det går, men jag borde väl komma ut snart, fast jag inte riktigt känner för det, och se hur det kan bli.

(Ps. Nej, jag har inte slutat grubbla på den senaste veckans händelser, det upptar fortfarande en jättestor plats i mitt medvetande, men jag ville hellre skriva och tänka på någonting annat just nu. Fast det är kanske där mina tankar egentligen är. Ds.)

Edit: byxorna heter förstås leggings.

Utan titel III

Det är lätt att lova runt och hålla tunt när man skriver här, verkar det som. Och det verkar vara tämligen svårt att kontrollera och bestämma sig för hur ens skrivande skall bli, det är mer som att blir det något så blir det.

Jag har ändå kommit på flera intressanta ämnen att skriva om, som åsikter om ditt och datt som bara är kul att reflektera kring, t ex religion och andlighet och den metafysiska verkligheten och sådant, vad man tror om livet och världen kanske (det är ändå ett gammalt intresse hos mig) men sedan framförallt åsikter som jag kommit på att jag har om t ex könsidentitet som begrepp, omvärldens oförståelse och också något ytterligare som jag inte kommer på just för stunden. Frågan är bara när det kommer bli av att skriva om det.

Jag har varit med om saker som har känts ganska omvälvande på sistone ändå, på massa olika sätt, och jag är liksom ganska mycket uppe i det fortfarande. Jag har också tänkt att kanske skriva något kring det, men det känns inte riktigt som att det är tid för det än, jag påverkar dessutom kanske själva händelseförloppet på något sätt (kanske positivt, men om man liksom gör fel negativt) om jag skriver om det (vilket metaförhållande), så jag tänker tänka igenom det innan jag beskriver mer om det. Det har i alla fall hänt en massa stora saker för mig i mitt liv på ett väldigt snabbt sätt på kort tid nyligen, som blev ganska dramatiska. Exakt hur det kommer bli när allting lägger sig vet jag inte, och vill nog inte skriva mer om det just nu.

För att fortsätta på ett osubstantiellt inlägg sitter jag just nu på biblioteket och ska skriva ut vår nya tenta. Det är ganska stressande, vi kommer börja nästa kurs och ha föreläsningar, samt även om jag hörde rätt kanske få ut nästkommande tenta, innan denna skall in. Och för att gnälla mer, jag kommer förmodligen behöva skaffa bredband därhemma, samt ny dator (en billig en) för att kunna surfa här i Göteborg, det blir jättedyrt med uppringt internet (som jag fåfängt hade trott skulle räknas in i flatraten istället, men inte.. ). Men usch vad trivialt, sånt här kan man ju inte skriva om.

T kommer förhoppningsvis snart, så ska jag umgås en stund med honom istället. Jag har inte riktigt motivation eller energi just idag att börja på tentan.

Jag känner också som att jag börjar känna mig lite självsäkrare (peppar peppar (förlåt, A)) och som att det ändå på det hela taget går lite framåt nu. Jag hoppas det håller i sig, jag ska försöka fortsätta försöka vara konstruktiv, och verkligen fokusera på hur det är jag vill vara och vad jag vill. Även om inte allt är klart på förhand kring det så tar det en ändå framåt, verkar det som, och det känns också som att det fungerar bättre med terapin nu, när jag är mer offensiv också.

Det var nog allt för nu. Ta hand om er.

Long time, no blog

Det har, av lite olika anledningar tror jag, tagit emot lite att blogga på sistone. Kanske skriver jag om en orsak senare. Jag lever i alla fall än, och mår ganska bra, från stund till annan, men det är ändå lite frustrerande att inte ha bestämt sig mera, att inte ha satt ner foten med sig själv än.

För det känns ändå mycket som att det är det det någonstans handlar om. Samtidigt vågar man såklart inte det förrän man är riktigt riktigt säker … vilket förmodligen är lite av en spiral, positiv om den går åt det bra hållet, negativ om den går åt det dåliga.

Känns som att det räcker just nu. Men jag återkommer strax (tror jag).