Ni anar inte vad jag drömde inatt…

…eller om vem, snarare. För att inte hålla er på halster mer, tar jag överraskningen och chocken direkt: Jan Myrdal (!). :D

Han kom och föreläste för oss, jag minns inte riktigt vilka ”vi” var, men det kan ha varit några gamla killklasskompisar från högstadiet, vilket jag inte riktigt tror det var, eller, vilket kanske är mer troligt, några klasskompisar, återigen mest killar, från min senaste kurs, eller möjligen gymnasiet. Och deras sällskap gjorde mig lätt besvärad, och jag satt och försökte ta kort på Jan Myrdal, för att bevisa att jag sett honom (vilket förstås var en oerhört fantastisk händelse), och det var hemskt besvärligt och hur jag tryckte på knapparna på kameran så hände det inget, och förtvivlat nog visste jag inte heller om jag försökte trycka på rätt knapp. Myrdal verkade lite besvärad över att bli utsedd till fotografiobjekt, och utstrålade annars faderlighet och manlighet (utan att värdera där). Med oss hade vi nog också någon entusiastisk lärare som var en syntes mellan olika manliga lärare på gymnasiet och på senaste kursen. Hm.

Sedan var vi högt uppe på loft i en gammal byggnad på något sätt, på samma sätt som jag varit högt uppe i fallfärdiga, uråldriga byggnader i andra drömmar, gamla närmast antika hus som ändå kändes spännande och gav en hemtrevlig men farlig känsla. Högt uppe har jag också varit i tidigare drömmar där jag varit högt över vatten, och högt uppe i stora båtar, över vatten som brukar vara farliga i mina drömmar. Drömmar är spännande, och jag kan inte helt låta bli att analysera dem, de som anser sig mest kunniga och upplysta menar ju att det inte kan symbolisera något, t ex kognitivister och materialister, men åtminstone får jag definitivt säga att vissa miljöteman och händelsetyper återkommer i mona drömmar. Och att det är roligt att analysera. Uppe på loftet i denna drömmen försökte vi komma igenom ubåtsluckeliknande låsta dörrar och luckor i golv, ut från föreläsningssalen i något större hus.

Befinner jag mig flydd högt upp i en gammal konstruktion, som hotar att rämna? Det skulle jag ju kunna göra. Frågan är bara då vilket som är den gamla konstruktionen. Och om man inte överanalyserar då.

Därefter vaknade jag, utan tydlig känsla av vad eller direkt ens vem jag egentligen är, eller vill vara. Vilket jag inte gillar, det är mycket lättare att förhålla sig till sig själv när man vet vad man vill, när man känner vem man är och vad man gillar. Och det är så frustrerande när man inte gör det, och därför har jag varit lite småirriterad och frustrerad hela dagen idag.

Min kompis T var förresten för inte så länge sen i samma debattstudio som Myrdal. Och Myrdal är morbror till Svenskt näringslivs chefsekonom Stefan Fölster…

Vem är det han är lik? Hövdingen Majestix i Asterix? Dupond eller Dupont med grått hår? Jan Myrdal? Eller vänta lite..
Jag brukar i alla fall telefonklottra gubbar som ser ut ungefär som honom ibland.