En artikel för (att tända på) män

Den svenska kulturtidskriften Metro skriver om ”en annonskampanj för att bli homosexuell”. Konstigt ändå. Jag ser inte någonstans bland annonserna de skriver om något som skulle få en mer benägen att börja tända på kvinnor. Tvärtom verkar de propagera mot sexuell attraktion till kvinnor, och det om något är väl ändå heterosexuellt?

I själva verket verkar ju annonserna inte alls handla om att (skämtsamt lägga reklam för att) bli lesbisk. De propagerar för att bli en homosexuell man, eller snarare, de propagerar enbart för män att bli homosexuella. Inget direkt fel i att utforma den på det sättet, men skribenten (Tomas Lundin, ger mig konstiga associationer till både Tomas Ledin och Ulf Lundell; hade Ulf hetat Lundin hade skribenten varit deras syntes) har dock likställt ordet homosexuell med homosexuell man, vilket däremot är fel enligt alla definitioner, både av ordet ”homosexuell” och av ”man” (en man är inte per definition heterosexuell), samt värderingsmässigt.

Att skriva på detta sätt gör den manliga normen i samhället i stort pinsamt uppenbar, och också en bögnorm i hbt-världen. Ett subjekt som kan tänkas läsa tidningstexten är tydligen endast en man (tillika en heterosexuell man), det manliga subjektet är det enda verkliga, det är norm. Texten tillintetgör helt lesbiska, och sällan är mansnormen så uppenbar som i denna flagranta blunder.

Likaså undrar jag verkligen över användningen av ordet gay, på samma sätt, i texten. På den engelska annonssidan är det kanske inte felaktigt; just på grund av mans- och bögnormen har ”gay” kommit att bli synonymt med bög i praktiken i engelskan, vad jag förstått. Men inte är det ännu så i svenskan? Visst kan väl även lesbiska fortfarande beskriva sig själva som gay? Eller visst kan man mena homosexualitet i allmänhet när man säger att någon är gay?

Att bli attraherad är som att kissa på sig, fast inuti kroppen.

Ikväll var jag och såg Baader-Meinhof-komplex. Det var inspirerande med alla dessa tjejer med vapen. Det kan jag faktiskt ärligt känna, trots mitt vanliga ”skämt-och-allvar”-tonfall. Även om såklart den manliga huvudpersonen, Andreas Baader, tvunget framställdes som mer macho och mer hetsig. Kvinnorna framställdes ändå som rationellt kallt kalkylerande, det är ändå lite annorlunda. Och så var det coolt också.

Ska man gnälla har säkert filmen lite brister åt alla möjliga håll. Till exempel att inte RAF:s motiv och rationaliseringar förklarades bättre, att högste hemlige-polis-chefen framställdes som sympatisk, liksom som för att komma med det normativa budskapet att ”staten är ändå lite bra, trots sina brister”. Och säkert tycker man att den var vinklad åt ena hållet om man tycker åt andra, och vice versa. Men nu ska jag inte gnälla, jag uppskattade filmen ändå.

Dagens tips är annars att inlagd gurka passar på brieost.. smakerna gifter sig utmärkt, och sådär. Eller vad man nu ska säga. Som alternativ om man inte har oliver och paprika och det vanliga. Och så rullar de inte av heller.

Hurra!

BK Stacker

P, som är i staterna, berättade om en hamburgare som de har over there. Den finns inte här, back home, vilket kanske är tur. Den känns så amerikansk, på något sätt.

P, som har en ämnesomsättning motsvarande energiomvandligen på ett mindre svenskt kärnkraftverk, tyckte i alla fall att den var god.