Varseblivande
27 januari 09
Mitt under föreläsningen om perceptionsfilosofi avbröt han sig plötsligt och sa ”…vad ledsna ni ser ut!” Publiken lät förvånad och surrade och skrattade lite. Föreläsaren fortsatte: ” Det är läskigt det här med ansiktsuttryck, ibland kommer det fram folk till mig efter föreläsningarna och ser jättearga ut, och så säger de att de tyckte att det var väldigt intressant… jag får hoppas att det är för att ni är koncentrerade.. ”
Sedan fortsatte han att prata, om medvetanden som verkade vandra ut i världen och gnugga sig mot varseblivna objekt, och om demoner som fick en att varsebli katter, fast där inga fanns, kontra att inte varsebli katter, fast där fanns. Och inte minst om röda äpplen.
Den här diskussionen var inte medan att såra eller ifrågasätta andra transexuella, den här diksussionen var medan att upplyfta och sötta de som sitter i mellan att synlig göra dem, för de som inte passar i något fack av ett ”självklart val”, Man eller kvinna, utan för oss som definerar oss som mer Queer och som av någon eller några anledningar inte trivdes/ trivts med våra könsuttryck eller med våra kroppar.
Hej, tack för svaret! Jag har svarat här: http://silentchoke.blogg.se/2009/january/malad-kvinna.html#comment (även för de som inte vet var diskussionen började någonstans).