Att diskutera med pappa
13 februari 09
Pappa: [långt otrevligt konspirationsteoretiskt gubbgnäll, ofta en lite intolerant eller otäck ståndpunkt, eller en observation med obehagliga undertoner eller konnotationer]
Jag: Men [visar att premisserna är felaktiga, det interna resonemanget är motsägelsefullt, att slutsatsen inte är logiskt hållbar, att resonemanget består av "weasel words", eller att det finns starka anledningar till att tro att observationerna är felaktiga. Helt enkelt kan det ofta vara så att jag vet och kan förklara att det är fel.].
Pappa: Naeh.. jag tror inte det , eller Jag tror så i alla fall, eller Jag tror inte jag orkar diskutera det här just nu.
Så du tror att folk klarar av en logisk argumentation?
Bah.
Jag förstår att det lät så, men nej, det är faktiskt inte vad jag väntar mig. Det är liksom inte det som är problemet heller, det är väl att han liksom inte varken kan bemöta fullt rimliga motargument, eller ändra sig om det faktiskt bortom allt rimligt tvivel visar sig att det han säger är konstigt, eller över huvud taget rucka på någon av sina Åsikter. Det är ibland som att tala med en bergvägg, och inför en bergvägg blir man nästan oändligt liten – osynlig.