Familjens kärna
6 mars 09
Jag sitter och lyssnar på P3 i radio just nu och inser att det verkar vara läge att påminna mediesverige om att det att leva i ett monogamt, heterosexuellt livslångt förhållande eller äktenskap inte är liktydigt med kärnfamiljen.
Linda Skugge har visst skilt sig, och ska enligt programledare Henrik Torehammar också visst ha varit en av de mest ivriga förespråkarna för kärnfamiljen (va? ehh.. va? Är det något ironiskt skämt jag missar?). Schyman ska visst också ha kommenterat det hela i ett sammanhang som knöt ihop det med just debatten om kärnfamiljen.
Men herregud. Nu är det väl ändå dags att nyktra till lite? Vad är en kärnfamilj? Är alla (gifta) olikkönade monogama stabila par (med barn) kärnfamiljer? Näppeligen. Kärnfamiljen ska så vitt jag vet enligt alla trovärdiga definitioner vara ett samhällsideal under en epok i det moderna samhället, närmare bestämt efterkrigstiens femtiotal. När de överlevande (inte minst amerikanska) soldaterna vände hem och kunde kräva att återta industrijobben som under kriget i stor utsträkning skötts av kvinnorna, blev det av säkert många olika komplicerade anledningar ett ideal i inte minst den vid tiden växande medelklassen att en familj skulle bestå av kanske ett par barn, helst en pojke och en flicka, och en förvärvsarbetande fader som familjens överhuvud (i sig inte något nytt), och en hustru som endast skötte hemmet, barnen och övrig markservice (detta däremot något nytt och gällande kvinnors arbetsliv och självbestämmanderätt ganska reaktionärt, och gällande den ekonomiska situationen egentligen ganska lyxigt, verkar det väl?). Idealet var livskraftigt inte minst i samtidens reklam och media, och i viss mån även i verkligheten också, innan den värsta krigspsykosen lagt sig och kvinnorna kunde kräva att få börja arbeta igen, som de gjort innan kriget.
Kärnfamiljen verkar därmed alltså bestå av några definierande kriterier:
-
Den befinner sig i modern tid; den tillhör den historiska epok vi kallar modernismen, eller om man så vill; industrialismen.
Den utspelar sig allrahelst under femtiotalet och allrahelst i USA.
Den består av olikkönade föräldrar med barn; helst på ett ungefär ett par barn (till skillnad från tidigare barnrika familjer) och allrahelst en pojke och en flicka.
Fadern är familjens överhuvud och förvärvsarbetar, familjen är faderns och det är fadern som leder familjen.
Modern verkställer faderns vilja och är underordnad sin make; hon sköter hemmet, barnen och köksarbetet i hans ställe.
Den förekommer och blir framförallt möjlig i en under efterkrigstiden växande medelklass.
Givet denna karaktärisering, som jag såvitt jag studerat mig till inte ska vara alltför inkorrekt¸ är det för det första ganska klart att kärnfamiljen inte liksom är något gammalt uråldrigt, traditionellt ideal; under den tidigare industrialismen var de flesta mödrar i urbana familjer lika förvärvsarbetande som männen (som i sig inte var en mycket bättre situation); i det äldre förmoderna (det vill siga förindustriella) samhället såg familjen på flera punkter inte alls likadan ut. Framförallt gjordes gårdsarbetet (hos bondefamiljer som det då oftast var) av både kvinnorna och männen, ingen förvärvsarbetade heller, man bodde oftast flera generationer tillsammans, och inte heller enbart släktmedlemmar tillhörde gården. Dessutom hade man inte sällan (och troligen alltfler ju längre fram i tiden man kommer) rent oborgerligt många barn.
För det andra är det också ganska klart att huruvida Skugge skiljer sig eller inte inte alls per definition verkar ha något att göra med just kärnfamiljens vara eller inte vara. Att leva i en monogam, olikkönad stabil relation med barn är inte per definition att leva i en kärnfamilj, hur mycket än den kristna högern vill få oss att tro det. Hur bra eller dåliga olika komponenter i kärnfamiljsmodellen i sig är är en annan fråga, givetvis är inte alla beståndsdelar till total nackdel, men det är lite svårt att förstå att debattörer idag skulle kunna försvara en modell som per definition är ojämställd, och också ganska svårt att särskilt många familjer verkligen vill beskriva sig som en kärnfamilj, och att de verkligen lever upp till definitionen.
Skilsmässa varken motsäger eller stödjer alltså därmed kärnfamiljen (felet var kanske t ex att Skugges familj inte var tillräckligt av en kärnfamilj…), och framförallt:
Familj är inte liktydigt med kärnfamilj.
Jag säger: kollektivisera all barnuppfostran! Avskaffa föräldraskapet!
Hm, tja. :) Riktigt så radikal är jag kanske inte. Fast det beror lite på hur man menar. Jag får lite associationer till ”Du sköna nya värld” vid en första anblick däremot. :P
Bra miljöer för barn kan säkert se ut på massa olika sätt, däremot.. Sålänge man har bra och trygga (psykiskt stabila) anknytningspersoner som tar väl hand om en, och går att söka närhet hos, spelar det inte nödvändigtvis så stor roll vem, vilka eller hur många vuxna som tar hand om barnet (någon primär person anses dock behövas). Det beror rimligen i ganska stor utsträckning på kulturella konventioner, och har historiskt sett ut på ganska olika sätt. Därmed inte sagt att det inte finns familjekonstellationer som är mindre bra för barn, heller.
Du Sköna Nya Värld? Ett idealsamhälle där alla är glada och nöjda ju!
Ord kan som bekant ha flera betydelser. Din definition är säkert inte felaktig i sitt sammanhang, men den gör mig förvånad.
NE:s ordbok säger
kärnfamilj, familj som (endast) består av en mor och en far och deras barn den vanligaste familjetypen i den industrialiserade västvärlden
NE självt säger
kärnfamilj, man och kvinna förenade i äktenskap samt deras gemensamma biologiska eller adopterade barn. Makarna lever tillsammans i ett gemensamt hushåll. I dag betraktas även familjer där makarna inte är gifta men har gemensamma barn som kärnfamiljer. Kärnfamiljen framstår som en ideal familjeform i de flesta västerländska industrisamhällen, och familjelagstiftning och familjepolitik är inriktade på att bevara den som samlevnadsform.
Begreppet kärnfamilj har sitt ursprung i ett behov av att kunna avskilja en minsta släktskapsenhet från en vidare krets av släktskapsrelationer och hushållsgemenskap. I de industrialiserade och på liberala principer grundade västerländska demokratiska samhällena var små och rörliga familjenheter mer funktionella än bondesamhällets storhushåll.
I verkligheten har barn och vuxna alltid levt i komplexa familjeformer. I dag uppstår nya former p.g.a. skilsmässor, separationer, nya parbildningar, omflyttningar m.m. Barn vilkas föräldrar skilt sig och därefter bildat nya familjer och som regelmässigt bor ömsom med sin pappa i hans nya familj, ömsom med sin mamma i hennes familj lever i ”tvåkärnefamiljer”.
Kärnfamiljen har visat sig ha en ansenlig spridning bland världens kulturer, men ett antal intressanta undantag finns. Bland t.ex. nayarerna i Sydindien sammanbor en grupp systrar med sina bröder. Systrarna avlar barn med besökande älskare, och det är sedan deras bröder som agerar uppfostrare för sina systrars barn. Mot bakgrund av sådana undantag har antropologer ofta valt att definiera en kvinna samt de av henne beroende barnen som den egentliga ”kärn”-enheten för olika familjesystem.
Vad roligt att jag gjort ett inlägg som genererar lite reaktioner!
job: Okej, jag kanske inte ska uttala mig så mycket om du sköna nya värld, du kanske har rätt. ;) Jag har trots allt bara läst de första kapitlena i boken.
kontakt: Hur gör den dig förvånad? Jag är medveten om att jag är lite ”pov” och lite spetsad, men inte sådär särskilt tror jag. Säkert är vissa delar lite faktuellt felaktiga, men i stort är det som jag vet den defintion av kärnfamiljen eller kärnfamiljsidealet som man pratar om historiskt eller sociologiskt. Men det kanske förstås också är skillnad på kärnfamiljsidealet och så som man pratar om den idag. Helt säkert kan man prata om den i andra sammanhang idag och mena just bara en vanlig familj (oups, hur skriver jag egentligen? ”Vanlig”?). ”Vanlig”, jag menar egentligen en familj med två olikkönade föräldrar och barn. Men det är ett ganska ointressant begrepp, och jag ville ju spetsa min argumentation lite för att kunna driva tesen tydligt.
Finns det verkligen någon undrar jag då (job undantagen :)) som verkligen är emot den formen som en av många möjliga? Jag tänker mig att det är snarare ovanstående form som motståndarna rimligen vänder sig emot, eller kanske annars just den specifika ”vanliga” formen som allenarådande ideal.
Din beskrivning förvånar mig eftersom du använder ordet helt annorlunda än jag är van. Frågan ”Är alla (gifta) olikkönade monogama stabila par (med barn) kärnfamiljer?” besvarar du ”Näppeligen”, medan jag svarar ”Ja”.
En familj med två olikkönade föräldrar med barn är väl alls inte ointressant, med tanke på att det numera finns så många andra sorters familjer – särskilt om styvfamiljer inte ska räknas in. Det är nog få som är emot kärnfamiljen mamma pappa barn, men en del anser den som den enda acceptabla formen medan andra tycker att andra varianter också är OK.
job: är du ironisk? jag trodde inte att du förespråkade droger? ;)